Allmänt
Jag skall försöka ta upp de olika delarna och förklara de tekniska bitarna så enkelt som möjligt
Det gör att det här kommer att bli ett ganska långt dokument. Men det innebär ju att vi får en bra demonstration på vad som går att skriva och göra på en sådan här webbplats också. Inget av det som jag skrivit på dessa sidor har gjorts med något särskilt HTML-program, eller ens genom Word eller något liknande. Jag har bara använt de funktioner som finns här på sajten och min vanliga webbläsare (som Internet Explorer eller Firefox).
All formatering av texter och så sker automatiskt och det finns till och med funktioner för att skapa ett litet index för ett flersidigt dokument, som du kan se här ovanför.
... men nu kommer vi redan in på en massa detaljer. En sak i taget var det ju...
Vi börjar med domännamnet...
Varför nytt namn?
Det första som du notera är väl att det är en annan ändelse på domännamnet. Vår tidigare hemsida har adressen www.vinga-sdc.com, medan denna sajt finns på vinga-sdc.org. Det främsta skälet till att det blev så, är av rent praktiska anledningar.
Under tiden denna sajt byggs upp, så ska ju den gamla sajten fortfarande fungera.
Det var aldrig syftet att skapa en helt ny domän, men det visade sig vara det enklaste sättet att lösa det på eftersom sajterna ligger på olika datorer och på olika webbhotell. (Servarana ligger till och med i olika världsdelar. Denna sajt finns på ett serverhotell i Orlando, USA). Anledningen till att jag valde att lägga sajten hos Swedenet är också ganska enkel.
Efter ett antal experiment och tester av olika CMS-system (Förklaring kommer senare) som skulle kunna passa oss, ville jag testköra en lite halvskarp version av detta CMS-program (Joomla). Det fanns motsvarande service på vårt gamla webbhotell, men just denna variant fanns inte uppdaterade. På andra webbhotell med motsvarande service var det inga problem.
Eftersom vi just haft lite dåliga erfarenheter av vårt nuvarande webbhotell, när saker inte riktigt fungerade som de skulle, kände jag inte något stort behov av att vända mig till dem i första hand.
De hade trots allt haft mer är en månad på sig att lösa ett förhållandevis enkelt problem, men så länge det var olöst var det omöjligt att uppdatera våra webbsidor. Den lösning som de slutligen (efter en dryg månad) presenterade var att de hade flyttat våra sidor till en annan server där de funktioner vi betalat för återigen fungerar. Det gör att jag var lite skeptisk mot just detta hotell. Där finns en massa käcka funktioner och det är onekligen en fördel att de finns i närheten, men när de inte svarar på e-post, telefon, eller ens via deras egna - och svåråtkomliga – supportsystem. De har tydligen också ganska nyligen ändrat både adresser och företagsnamn. För min del implicerar detta att saker och ting inte riktigt fungerar som de borde.
När jag sökte svenska webbhotell som stödde Joomla, fick jag syn på Swedenet.net som inte bara hade aktuella versioner av Joomla, utan dessutom själva baserade sin webbplats på samma grund. Det torde betyda att det blir mindre risker för trassel vid framtida uppdateringar. Att Swedenet.net dessutom kunde erbjuda ett jäkligt bra pris på webbhotellet och var ingen nackdel. Domännamnet fick vi på köpet då det var enklast att lägga upp sajten på en separat domän.
Vi behöver i och för sig inte använda vinga-sdc.org, utan kan fortsätta att använda vinga-sdc.com, även om vi använder denna webblösning.
Dock har org-domänen vissa fördelar. Den är för det första billigare och det är ju alltid trevligt. Men viktigare är kanske att den dessutom är mer korrekt. Com-domänen var ju tänkt att främst användas av (amerikanska) företag (COMmersial), medan organsiationer kunde använda org. Vi kan naturligtvis också använda en .se-adress, men dessa är nästan fem gånger så dyra som en org-adress.
Vän av ordning funderar ju naturligtvis på om vi har kommit så mycket längre. Vi har haft ett Göteborgsbaserat hotell som flyttar till Kungsbacka varefter vi får sämre service? Ska vi nu lita till på ett amerikanskt företag för att få hjälp och support? Och vad händer när de köps, splittras eller bara går i konkurs?
Svaret är att vi inte har kommit så mycket längre. Vi har fortfarande inte koll på vilka burkar som står var eller vad som händer om något av de inblandade företagen havererar. Och Swedenet.net är inte mer än en återförsäljare i någon sydlig utpost av Skandinavien som jänkarna kommer att skita fullständigt i, om det skulle krisa.
Men när det har gällt mer eller mindre kloka frågor eller korrigeringar av mina dumheter, stöd, hjälp och support har Mats på Swedenet.net varit outstanding, som det heter på svengelka. Jag har skickat brev vid tretiden en lördagsmorgon, i lugn förvissning om att jag inte behöver fundera mer förrän på måndag, men lik förbannat så får man e-svaret ”Klart!” klockan 7.30 samma lördag morgon
(Det bör väl för ordningens skull också nämnas att när vi registrerade com-adressen en gång i tiden, så kunde man inte regga se-adresser hur som helst. Vinga-sdc.se var inte möjligt att registrera om vi inte också hade registrerat in namnet på patentverket, vilket hade varit en extremt dyr historia...)
Inte bara en webbsajt
Det är mer i ett webbhotell än en webbservrar. Det finns fler tjänster som vi skulle kunna använda oss av (om vi vill…). FTP. IRC, RSS och andra obegripliga trebokstavskombinationer…
… men det tror jag inte vi vill…
Vad som kan vara intressant är dock möjligheten till e-post. Vi har tillgång till en e-postserver som ger oss möjlighet att skicka e-post från webbservern (för att exexmpelvis kunna skicka ut lösenord och godkänna användare), men det går också att använda den för att skapa e-postadresser och epostkonton för dem som så önskar.
Det ser ju lite proffsigare ut när man använder adresser av typen Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. eller Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. istället för Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. eller Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den..
Ett e-postkonto kan fungera på flera sätt. Det kan dels fungera som ”vanlig” e-post, dvs att man använder något e-postprogram som Outlook Express eller Thunderbird där man hämtar och läser breven. Alla moderna e-postprogram har stöd för flera konton, så det inga problem att använda ett särskilt Vingakonto.
Det ger ju också möjlighet för oss som använder mycket e-post att sortera posten lite enklare. Jobb-post hamnar i en mapp, squaredans i en annan och privat i en tredje.
En annan möjlighet kan vara att använda webbmail. Då kan du se din e-post (från Vinga, alltså) från vilken dator som helst som är uppkopplad på Internet. För den som inte har egen dator, kan detta vara ett bra alternativ. Då kan man använda bibliotekets, någon väns eller som helst vilken burk som är uppkopplad på Internet för att hantera e-posten.
De flesta använder dock webbmail bara som ett komplement till de vanliga e-postprogrammen. Det är utmärkt när man exempelvis behöver kolla sin post när man inte är hemma, men har Internet på jobbet eller om man använder något Internetcafé på resan. Kan man bara memorera användarnamnet och lösenordet, så behöver man aldrig vara utan e-post.{mospagebreak title=E-postalternativ}
Fler e-postmöjligheter
I och med att vi har en egen e-postserver så kan vi också skapa lite mer raffinerade e-postfunktioner. Det allra enklaste är ju att använda sig av vidarebefordran. Då kan vi lägga upp en e-postadress av typen Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den., men det enda som görs är att posten sänds vidare till min vanliga e-postadress, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.. Användaren behöver inte göra några ändringar eller tillägg i sina program, men kan ändå skryta med en tjusig vinga-adress.
En erftersändning behöver inte heller göras till en enstaka adress. Det går utmärkt att använda flera adresser, så att man exempelvis kan ha en enda epostadress för styrelsen där sedan servern skickar vidare brevet till alla berörda. Denna funktion använde vi ju under konvention, där brev till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. och Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. gick iväg till olika grupper.
Men viktigare är kanske att vi också har möjlighet att skicka brev. Det är i och för sig en förutsättning för att låta folk ge möjlighet att registrera sig på webbplatsen, men det ger ju också en möjlighet att kunna nå ut med information fort.
På webbplatsen finns (eller kommer att finnas, jag testar några varianter) en ”Masspost”-funktion som går att använda för att sända ut brev till olika grupper.
Det går naturligtvis att skicka brev från det vilket e-postprogram som helst. Om man i sin adressbok samlar sina e-postadresser i olika grupper, så kan man lätt skicka ut brev till alla tänkbara vänner och ovänner.
Fördelen med att använda funktionerna på webbsajten är att du får ett välformaterat brev (som ser ut som webbplatsen) och vi kan dessutom automatiskt få med notiser om nya artiklar eller sidor. Vi kan välja om vi vill kunna skicka brev till de som registrerat sig (vilket många kommer att avstå från), till de som specifikt väljer att få ett nyhetsbrev (även om man inte reggar sig på platsen) eller till de som vi själva väljer ut.
P
oängen är att allt kan skötas från själva webbplatsen, utan att man behöver kunna något om webbservrar, html-kod, programmering, eller andra mysko termer.{exitpoll id=2} {mospagebreak title=Webbplatsen}
Om Webben…
Fem sidor hittills, utan att nämna grunden…
Det är väl dags då…
Den sida som du just nu läser är lite speciell. Den är faktiskt helt unik och har skapats bara för dig. De som inte registrerat sig, ser ungefär samma saker, men när du är inloggad är det exempelvis bara du som kan se om det finns meddelanden som väntar dig. Är du inte inloggad kan du överhuvudtaget inte läsa detta.
Nu är det ju inte bara av vänlighet som jag har gjort en speciell sida för att du, just nu, fick för sig att läsa något om någon webbplats. Det ligger liksom inbyggt i systemet.
En ”hemsida”, som det ju hette en gång i tiden, består ju just av en enda sida som det krävs att någon upprättar, underhåller och redigerar. Genom att länka olika sidor till varandra kan man få en hel webbplats, där det finns möjlighet att bläddra mellen olika sidor. Det är så vi har haft vår ”gamla” webbplats uppbyggd. Många sidor, med diverse olika länkar där vi har haft någon som ska hålla ordning på att allt stämmer och är aktuellt.
Utan att gå alltför djupt in på tekniken vill jag gärna nämna att det lätt blir lite svårt att hålla just ordning, när det finns flera olika sidor som gärna ska länkas till varandra. Ta Conventionsajten som ett exempel. Den låg nog på gränsen till vad som går att ha ordning på för en enda person; Där var tre olika språk. Det fanns några huvudkategorier (huvudmenyn) som var demsamma på alla språk. Det fanns olika underkategorier, fortfarande på tre språk, och ibland ännu fler ”undrare” delar för exempelvis bildgallerier.
Totalt var det ungefär 200 olika webbsidor som på något sätt skulle hållas samman med någon form av logik. Med lite programmeringstricks och specialfunktioner i Frontpage och InterDev, kunde jag vi få lite hjälp så att menyer och innehållsförteckningar mer eller mindre automatiskt automatiskt uppdaterades, men det krävdes ändå att sidan lades in på rätt plats i menystrukturen och att alla andra berörda sidor också uppdaterades.
På Vingas nuvarande webbplats har vi färre, men inte fullt så flexibla sidor. De har, troligen för att göra dem redigerbara för både squaredansare och linedansare, strukturerats upp på ett sätt som troligen var effektivt en gång en gång i tiden. Men om man vill skapa något nytt, eller ändra strukturen, är det mycket besvärligt. De bygger dessutom på en lite speciell funktion som bara finns i Frontpage (Microsofts webbsidesredigerarprogram).
Det kräver att den som ska redigera sidorna måste ha Frontpage och att det måste finnas stöd för Frontpage på servern. För att FrontPage ska fungera ordentligt krävs det också att det är en Windows-server som körs på webbhotellet, vilket i dag inte är fallet. De allra flesta Webbhotell använder Linux-servrar som är betydligt billigare och det gör att priserna för kunderna kan hållas nere.
På den här platsen finns det dock alltså inga sidor i egentlig mening, Det enda som finns är ett antal artiklar, som denna, och diverse moduler och komponenter som kan presentera innehållet på olika sätt. Det är först när någon klickar på en viss artikel eller på ett menyalternativ, som sidan skapas. Länken här nedan går alltså till en sida som inte finns. Men när du klickar du på den, så skapas den så att den är läsbar i din webläsare.
CMS
I datorvärlden älskar man trebokstavsförkortningar av någon anledning. Och jag skrev ju tidigare att jag skulle förklara termen CMS. Utskrivet styr det för ”Content Management System”, vilket på svenska väl blir till ”innehållshanteringssystem”. Det är ju ett ord som kan associera till allt från mjölkpaket till tidningsbud, men det är ändå inte helt fel.
När man ska göra en webbsida på det traditionella sättet, är det mycket som ska hållas ordning på. Förutom att texten ska bli rätt och läsvärd, så ska den även se snygg ut och rent grafiskt passa in med de övriga sidorna på webbplatsen.
Jag måste troligen också ändra några andra sidor, så att det finns länkar till min nya sida. Annars kan ingen hitta den. Jag bör nog också lägga in lite utgående länkar, till exempel med en meny, som gör att man kan komma vidare från sidan.
Med en CMS-lösning kan jag strunta i allt det där med utseende och länkar. Det görs automatiskt. Jag kan koncentrera mig på det viktiga, innehållet.
Det handlar om att hantera innehåll, helt enkelt. Det är ju inte alla vackra färger, blinkande annonser eller trevliga animationer som gör att en webbplats blir populär. Utan att webbplatsen innehåller något som gör den intressant för besökarna. Om det hela ser snyggt ut, så är det ingen nackdel, men det är inte det viktigaste.
Det krävs inte mycket för att snickra ihop en snygg webbsida. Du bör visserligen ha en viss talang för layout, färger, typsnitt och sån’t (och gärna kunna lite grann om html och webbprogram), men så mycket mer krävs inte. Om du är riktigt duktig, kommer många att titta på din webbsida och berömma dess tjusiga utseende.
Men …
En snygg layout beundras vid ett enda tillfälle. När du kommer dit första gången. ”Wow, det här ser bra ut…”
Men för att du ska komma tillbaka, krävs att det finns ett bra innehåll - som ofta uppdateras – för att väcka ett intresse. Det är inte utseendet som gör att du ”bookmarkar” en viss webbplats. Innehållet är vikigast.
Den som ofta använder någon av de stora nyhetssajterna, typ sr.se, aftonbladet.se svt.se eller tv4.se, märker ju att de förändras minut för minut. Där finns dock ingen webbsides-snickrare som sitter och sätter ihop sidorna hela tiden. Istället finns där en grundlayout som används och som hela tiden fylls på av nyheter som skrivs av mer eller mindre duktiga skribenter. Deras texter matas kontinuerligt in på webbplatsen. På så sätt blir deras sidor alltid aktuella. De använder ett CMS. De producerar information som läggs ut – layoutad och klart – på webbplatsen.
En CMS-lösning bygger på just samma princip. Det finns vissa som kan producera information, medan andra kan presentera densamma. När jag antydde att denna sida inte finns, så är det en sanning med viss modifikation. Texten finns. Innehållet finns. Men jag har väldigt lite möjligheter att påverka hur det presenteras.
Varför Joomla?
Det finns många olika CMS-lösningar som används på olika webbhotell, företag och webbportaler. De varierar också mycket i pris. De finns som gratislösningar och det finns system som kostar hundratusentals kronor.
Det finns också många olika sätt att hantera grundproblematiken. Många lösningar har utvecklats ur andra system. PHP-nuke och Dotnetnuke är exempel på ”portallösningar” som också har CMS-funktioner (och Joomla kan ses som en CMS-lösning som har portalfunktioner).
Vissa system är använder en specifik server och/eller databashanterare, andra arbetar med lite mer obskyra programmeringsspråk eller skyddad programkod som inte går att ändra.
Generellt sett, finns det två huvudmodeller för hur man bygger avancerade webbaserade lösningar i dagsläget.
(OK, förutom nedanstående finns det lite Python- och Javabaserade grunkor och Macromedia försöker väl fortfarande pusha för CFM, men där händer inte mycket idag)
Det ena är Microsofts ASP och ASP.net som kan hantera många olika programmeringsspråk och, rent tekniskt sett, kanske är det mest effektiva och mest lättarbetade. Det är också förhållandevis lätt att lära sig grunderna för ASP (och dess efterföljare ASP.net), då man kan använda mycket från vbscript som uttytt står för ”Visual Basic script”. Det är alltså en variant av Basic, som utvecklades en gång i tiden för att vara just… - Ja, basic.
Det andra alternativet är att använda Php som är ett programspråk som lånat mycket av sin syntax från mer avancerade programmeringsspråk som C och C++. Jag ska inte i detalj beskriva vad detta innebär (för det begriper jag inte), men i korta drag innebär det att om jag tittar på ett webbscript som är gjort med ASP, så brukar jag ganska lätt förstå vad som förväntas hända. En PHP-sida är betydligt mer ogenomtränglig för den som inte lärt sig språket ordentligt.
Självfallet fungerar dessa olika språk bäst på olika datorer/servrar. En Linuxsever använder gärna Apache som Webbserver och då är PHP perfekt som script-lösning med MySQL som databas. Alla dessa program finns tillgängliga som Open Source eller med andra gratislicenser och det enda som krävs är egentligen en dator och en internetkoppling. Följaktligen har de ett stort stöd bland studenter och entusiaster som härjar i källare och universitet.
På ett företag där systemen måste vara igång dygnet runt och användarna (förhoppningsvis) ägnar sig år lite annat än att surfa, finns det ofta andra krav. Oftast använder man webblösningar även för det interna nätet, då det är ett ypperligt sätt att nå ut med information (sk intranät). Vill man snabbt få ut lite siffror från sin Excel-fil eller innehållet i Word-filen, så är Microsofts IIS-lösningar ypperliga. Kopplingarna mellan Exchange (e-post och kalender-hantering) och deras SQLserver-databas fungerar också mycket enklare än med motsvarande lösningar som finns i Linuxvärlden. Sitter man med Windowsservrar så kör man gärna IIS som webserver och då passar ASP och SQLserver utmärkt.
Men det är inte gratis. En serverversion av Windows (med Asp och asp.net) ligger någonstans runt 5000:-. Lägg på en SQL-server så är vi uppe i 15000. Vill man utnyttja Exchange som e-post och kalendersystem så dubblar vi summan en gång till. Och detta gäller små installationer upp till ett 20-tal användare. Nu är det inga oöverkomliga summor om man räknar med att ett 10-tal anställda ändå kostar runt 25000 pix om dagen att avlöna och då är det bra om de också kan göra sitt jobb, utan att riskera att servrarna kraschar efter att man använt en gratis programvara som det inte längre finns någon som underhåller eller utvecklar.
Men det är tufft för entusiasterna och studenterna att investera tiotusentals kronor på programvara för att testa olika idéer.
Trots mina bristande php-kunskaper (och vissa - inte fullt så muntra - erfarenheter av php-programmering från Anmälningssystemet inför Convention), valde jag en php-baserad lösning i detta fall. Här handlar det om en mer eller mindre färdig lösning för en förening som inte har resurser att avlöna programmerare och datatekniker.
(I Conventionfallet var det ett omvänt förhållande. Där fanns ingen färdig lösning och det fanns möjligheter att välja system. Ändå valdes en relativt svårtillgänglig variant. Så här i efterhand kan jag tycka att det blev bra ändå. Vi fick ta största smällen. Ronneby får städa lite rester. Men för nästa gäng så finns det faktiskt lite support och hjälp av de som redan använt systemet tidigare. Det hade inte vi.)
För vår del, finns inte behovet av 100%-ig pålitlighet, även om det naturligtvis är irriterande om saker och ting går fel. Det värsta som kan hända är att vår webbsajt inte går att använda under någon dag eller två. Men det är ju inte webbsajter som är vår viktigaste verksamhet.
Jag har tittat igenom många varianter av lösningar som finns som ”Open Source”-licens och som därmed ofta är gratis att använda och några som har haft en liten prislapp. Jag fastnade dock för Joomla, som blev det system som ligger i botten på denna webbplats. Det är relativt lätt att sköta, det har stora utbyggnadsmöjligheter och det finns ett stort gäng programmerare som ser till att utveckla och underhålla systemet. Eftersom det är ett ”open source”-program är det sista inte helt oväsentligt.
”Open source” innebär att all programmeringskod är tillgänglig för vem som helst. Det betyder inte att programkoden är gratis, men att den är tillgänglig. Om man ska använda ett program med den licensen så är det helt OK. Vill jag ändra något, får jag gärna göra det också.
Det gör att bra Open Sourceprogram inte dör eller slutas att utvecklas bara för att de som ligger bakom programmet byter jobb eller intressen. Andra tar gärna vid om det är ett program som används av många.
Men jag måste uppge källan till programmet och jag måste se till att ge ordentliga referenser till dem som faktiskt har gjort huvuddelen av jobbet. (Och jag får naturligtvis inte antyda att det är jag eller föreningen som byggt webbplatsen, förutom vad gäller själva innehållet.) Därför bör vi ha en ordentlig ”Tack/credits”-sida, som även ska kompletteras med lite uppgifter så vi uppfyller PUL-lagstiftningens krav och andra copyrightfrågor.
Fördelar ….
Vad finns det då för fördelar med en webbplats med denna uppbyggnad?
Vi kan dela på jobbet
Det är redan nämnt, men är det jag tycker är viktigast.
Vi behöver inte vara bundna till att en enda person ska stå för hela lasset att sköta en webbsida. Någon kan sköta det tekniska. Några kan hantera texter. Några kan fixa bilder. Någon kan pula med layout.
Automatisera
Vi kan – med lite disciplin och vana – slippa allt ”trist” underhåll på webbplatsen.
Vill vi redan i november skriva en flyer om en dans kommande sommar, så kan vi göra det. Den som skriver, kan se till att flyern försvinner när den inte längre är aktuell. Och skribenten kan till och med ange att den inte syns före en viss datum.
Det krävs inte att någon webbmästare ska gå in på webbplatsen efter vareviga aktivitet och rensa eller flytta allt som är inanaktuellt.
Sök och hitta
Vi kan – eller rättare sagt, måste – bygga en vettig struktur av innehållet. Det gör det lätt för besökarna att hitta dit de vill, och det gör det också lätt att få fler att engagera sig när det gäller att medverka i uppbyggnaden och utvecklingen.
Det är lätt att presentera automatiska listor över vad som finns under en viss sektion eller kategori. Det finns smarta sökfunktioner som går igenom innehållet. Vi kan automatiskt få notiser om vad som är nytt på webbplatsen och vad som är mest läst.
Användarhantering
Eftersom nu inte alla ska kunna gå in och ändra hur som helst på våra sidor finns det en användarhantering, där vi har möjlighet att styra vem som får göra vad. I dagsläget är den funktionen relativt enkel, men det bör räcka för våra behov.
Teman och utseende
Jag har tidigare påpekat vikten av ett bra innehåll, men utseendet och layouten är också viktig. I Joomla finns det bra möjligheter att skapa olika mallar så att det går att får helt nya färgscheman och typografi bara genom att byta mall på webbplatsen (eller på en viss sektion eller sida). Att fixa till en snyggare mall som är mer Vinga-aktig ligger i min ”att göra”-lista, men jag har nu koncentrerat mig på att få fram en bra struktur och vettiga funktioner.
Feedback och användarengagemang
Standardknepet som alla använder för att få folk att återkomma till en viss webbplats är att på något sätt låta besökare engagera sig i innehållet och gärna påverka det hela. Det kan handla om gästböcker, omröstningar av olika slag eller olika diskussionsfora. Sådant här finns det gott om i Joomla. Vi kan låta folk betygsätta olika artiklar. Vi kan låta dem kommentera artiklarna. Vi kan ha ett komplett diskussionsforum som dessutom går att koppla till vissa artiklar, för att göra det riktigt avancerat. Vi kan också skapa olika omröstningar och dessutom finns ju möjligheten att låta folk själva skicka in artiklar och nyheter. Det finns naturligtvis enklare gästböcker också, men någon sådan har jag inte lagt in då jag inte tycker de har ett särskilt stort värde om man har alla andra funktioner.
Nyhetsbrev
En likartad möjlighet är ju att kunna skapa och prenumerera på nyhetsbrev, som kan vara av olika typer. Vi kan skapa olika adresslistor för exempelvis linedans och squaredans, eller bara ha ett gemensamt brev som vi kan skicka ut någon gång då och då för att påminna om webbplatsen.
Många tilläggsfunktioner
Dessutom finns det möjligheter att exempelvis leverera nyheter från TT, väder från SMHI, kuliga kartor med ”Jag vet var du bor”-bilder och att därutöver kunna glädja våra besökare med lustiga klockor, trista sudoku-spel och det enorma nöjet att kunna köpa grodkväkande telefonsignaler för en ringa penning, eller andra annonser av olika slag.
… och nackdelar
Det finns naturligtvis lite nackdelar också:
Komplext system
Även om det är byggt för att vara enkelt att använda, så är det naturligtvis ett ganska komplext system, och det kan vid första anblicken ses som oerhört oöverkomligt när det gäller att administrera och konfigurera det hela. Men i motsats till en ordinär lösning behöver inte en enda person heller kunna eller sköta allt. Man kan lära sig sin speciella del ganska lätt.
Begränsningar
För den som har gjort webbsidor på traditionellt sätt, kan ett sådant här system upplevas som lite krångligt och besvärligt. Jag kan inte gå in direkt och hacka lite HTML-kod för att få det jag vill ha. Jag kan inte ange typsnitt och färger som jag vill Jag kan inte låna lite JavaScript kod från någon webbplats för att lägga in roliga effekter eller funktioner. Jag får nöja mig med det som finns inlagt.
Är det någon speciell funktion man vill åt, som inte redan finns inbyggt på ett eller annat sätt, så finns det oftast möjligheter att bygga ut systemet på olika sätt, efterhand som behov eller önskemål uppstår.
Inlärning och support
Vi ska ju dessutom vara medvetna om att det kommer att krävas lite tid att lära sig de olika funktionerna och att någon (som jag har en känsla av att jag känner), får ägna mycket tid åt att ge hjälp och goda råd när och om vi ska gå vidare.
Men det är ju också så, att efterhand som en del blir vanare så finns det också fler som kan hjälpa till med rådgivningen. De diskussionsforum som redan finns inbyggt är ju också en ypperlig hjälp när det gäller att samla på sig erfarenheter och tips.
Slutsatser
Jag har satt upp denna webbplats, som ett litet konkret exempel för att se om detta kan vara ett användbart system i olika sammanhang där jag blir inblandad. Dels ville jag själv lära mig systemet, men jag ville också få lite erfarenheter och kunskaper om vad som krävs och vad som man bör tänka på.
Det innebär inte att detta kommer att bli den nya webbplatsen för Vinga YR.
Men om man tycker att det hela verkar vettigt, så väl bekomme. Jag kan gärna fortsätta att lära mig hur en sådan här Joomlalösning fungerar i praktiken.
Men då kommer det inte att bli en ny webbsajt där någon ny webbmaster skall sköta allt. Det krävs att det finns fler som vill göra en insats för att bygga upp webbplatsen.
Fördelen är att man kan göra det man gillar. Den som gillar fotografering kan ta hand om fotogalleriet. Den som gillar ordmärkeri, kan sköta korrekturläsning. Den som gillar ordning och reda, kan sköta användarregistret och den som gillar att debattera kan sköta debatterna.
Så… Vad vill du göra?